Det var för bra att vara sant vägen, vinden allt gick som smort. Lilljekonvaljerna doftade så gott från vägkanten att man fick lust att stanna för att plocka några, vi njöt. Svänger vid Älvkarleby krysset och börjar färden genom samhället. Då händer det som inte får hända bakdäcket vibrerar oroväckande helvete jag har fått punka.
Som tur är finns Mats-Ola med följebilen, inga problem säger han jag fixar det på en kvart. Men min cyckel tycker inte om amatör reparatörer och jag får bittert inse att slutspurten för mig blir i en bil.
Gunilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar