Jag lovade att återkomma om Kommunals problem. Vi har ett engagemangs problem. Inför årets Rättvisemarsch gick jag ut och sa att ´målsättningen var 24.000 namn. Det byggde på att 1200 fackliga företrädare skulle samla in 20 namn var. Det var naturligtvis en omöjlighet att få alla att ställa upp. Men ett mål måste spänna bågen lite.
Vad blev då reultatet? Jo. varje facklig företrädare har i snitt samlat in ca. 4 namn var.
Varför blev det så lite? Det vet inte jag, men vi inom Kommunal Uppsala län ,måste ta frågan och diskutera den. Varför är våra fackliga företrädare inte engagerade i den kanske största frågan Kommunal har. 80% av våra medlemmar är kvinnor. Säkert hälften av dem har inte heltid. De flesta av dem klarar sig inte själv på sin lön och kommer inte att klara sig på sin pension. Ändoå får vi in så få namnunderskrifter. Varför?
Måste vi som har mer framträdande fackliga uppdrag gå före i större utsräckning.
Vi anställda,avdelningsstyrelse,sektionsstyrelser, är det vi som i första hand ska ut på torgen och samla namn för att visa de övriga att frågan är viktig. Vet ej. Har vi samlat in 20 namn var? Vet ej. Jag har inte svaret men vi måste våga diskutera var engagemanget hos de fackliga företrädarna finns.
Jag tror på namninsamlingar. Får vi många så är det en påtryckning på politikerna. Men vi måste få många namn annars ska vi inte hålla på.
Jag återkommer med ett inlägg till innan jag avslutar årets Rättvisemarsch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar